Psykbloggen

Idag har vi inte gjort alls mycket. Jag och min dotter Alice vaknade först runt 7:20 och knallade ner. Jag tände ljus och satt på det obligatoriska kaffet. Det är något vist med att komma ner med henne sådär tidigt och att det var juldagen gjorde varken till eller ifrån för mig... Alla mornar tillsammans med henne själv så på morgonen är så värdefullt för mig. Även om hon vaknar okristligt tidigt ibland. Att få ha barnen här hemma nu i en vecka är något vi alla sett fram emot. Tror dom började fråga efter jullovet redan i November. "ska vi vara 1 vecka då, mamma?" Senare kom våra övernattnings gäster ner. Min allra bästa vän med hennes 2 barn. Blev att sitta i soffan med kaffekopp och lite snicksnack en stund. Älskar att få ha Josefin här. Vi snackar om precis allt. Hon är nog den ända person som vet allt om mig och jag allt om henne. Våra misstag och framgångar. Vi skrattar i allt allvar och jämt när jag pratat med henne så blir jag lättare i hjärtat. Hon är ta mig fan min...

Jahopp! GOD JUL på er. Jag kan inte fatta att det redan är julafton. 1 år går himla fort när man blivit vuxen. Hela denna helg (alltså från fredag till idag) har jag styrt och ställt med förberedelser och matlagning. Tanken slog mig igår när jag tog en paus hur mkt mat vi ska äta. Inte klokt ju. Som att julen handlar om hur mkt mat man ska äta. Nästa år ska jag slänga fram en sketen julskinka och lite potatis. Sen får det räcka...:) Den stress jag har känt har inte varit nådig. Som att allt som ska ordnas hänger på mig....och till vis del gör de det. Bakar gör inte sambon utan jag. Bakat har jag gjort i omgångar, pyntat med julpynt så som ställa fram tomtar och få det snyggt här hemma med allt de gör inte sambon. Fast jag tycker det är roligt så det stressar mig inte. Sen inköpslistor, planering, och annat som hör till tar nästan kål på mig. För att inte tala om att behöva åka till ett fullpackat Ica Maxi i lördags o inhandla det sista.....skjut mig!!!! I år har jag varit asbra på att...

Idag klockan 10:00 skulle jag vara på Karlskoga lasarett för förlängning av mig sjukskrivning. Kom till receptionen och betalde 280 kr. Redan där började jag tänka att det var väldigt dyrt. Bad om att få ett nytt högkostnadskort då mitt frikort gick ut i September.  Hann bara sätta mig så kom läkaren. Ytterligare en ny stjärna på Allmän psykiatrin. Inne på hans kontor lämnade jag in det formulär jag fyllt i som om jag aldrig funnits i deras datasystem. Ett formulär där jag fick fylla i samma saker som jag alltid fyller i. Frågor som  1. Kan du koncentrera dig? JA/NEJ  2. Känner du dig trött? JA/NEJ  3. Har du ångest? JA/NEJ Hur ofta? 4. ja ni fattar...... Grejen är igen att denna läkare hade inte en aning om vem jag var och hur min sjukdomsbild sett ut/ser ut. Han kollade på formuläret och ställde typ de första frågorna till mig. Jag fick som vanligt berätta ( i stora drag) om mig.  - Du varit sjukskriven ett halvår? Du kan koncentrera dig? Du ...

Ska det behövs ta 7 år att få en diagnos? Jag drabbades av panikångest i Mars 2011. Sen följde månader och till slut år av att ha panikångest attacker, utvecklad social fobi, katastrof tankar, ständig ångest. Likaså fysiska symtom. Som ihållande huvudvärk som blivit av konstant ångest. Stel nacke och rygg. Min hjärna jobbade mer och mer långsamt. Att jag till idag känner mig som den mest iq-befriade person som går på denna jord. Hjärnan har liksom geggat ihop, går trögt. Yrsel attacker flera gånger i veckan som ibland kan hålla på en hel dag. Fumliga händer som inte ens kan fatta tag i en gaffel i besticklådan. Fumliga händer som inte ens klarar av att hålla i mer än en sak i varje hand utan att tappa det. Av allt detta utvecklas en enorm stress. Att jämt gå omkring och må psykiskt dåligt gör att jag blev helt sönderstressad. Det har kommit till den gräns att jag blivit så stressad så fort jag ska göra något att jag blir helt rabiat. Blir arg, irriterad, ibland stogstokig och ledsen...